fredag 15 november 2013

the butler

För ett par veckor sedan var min mamma och hälsade på. Då bjöd jag henne på ett biobesök i form av The Butler (29/10). Dramat där vi får möta Vita Husets svarte butler Cecil Gaines och vilken roll han kan ha spelat för avvecklingen av den amerikanska apartheiden.
Tyst, troget och tillitsfullt utför han sitt arbete. Smälter in i
tapeten. Hör inget av det sägs, och avbryter inte de politiska samtal som pågår. Historien är inspirerad av verkliga händelser i butlerns liv. Från att som pojke fått sin far brutalt mördad bland bomullsväxterna på slavfältet till att bli husslav och tjäna åtta av USA:s presidenter. Det är en vacker och emellanåt smärtsam skildring av ett liv och en åtskillnad mellan likasinnade människor som råkat födas med fel hudfärg. Och hur två världar, den rebelliska och den trofasta, kan förändra världen. Vilket sätt som kanske kan vara klokast att förändra världen på. Insiktsfullheten i detta att kunna påverka genom att vara pålitlig är nog det som slår hårdast i mig. Särskilt i ett samhälle som idag så starkt influeras av rasism. Genom att visa våra inre styrkor och i tysthet kamouflera åsikten och sundhet genom handlingen utifrån kontexten kan vi börja älska våra nästan. Våra röster kan göras tydliga på så många olika sätt, och dess inverkan på omgivningen kan på så vis växa. Olika platser kräver olika former av politiska handlingar, för butlern blir det genom tystnaden som kraften väcks. Och kanske är det just här den blir som mest effektfull. Ja, det är tänkvärt och aktuellt, utan att vara pretentiöst. Fotot är vackert och inspirerat av de färger som andra halvan av 1900-talet skildras allra helst. Något saknas emellertid, jag lyckas inte norpa åt mig känslan av vad. Men det spelar ingen roll, resultatet blir ändå fullt godkänt. JJJJ

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar