gravity

Gravity (11/11) är filmen som tycks vara på allas läppar det senaste, åtminstone vad gäller filmfolkets läppar. Eftersom jag inte fick med mig någon som var intresserad av att se den bestämde jag mig för att kila iväg ensam till biografen, vilket en gång för alla gav mig insikten om hur skönt det faktiskt är att gå på bio själv. Det tycktes vara flera andra som tänkt precis samma sak, jag räknade till inte mindre än fem personer, utöver mig själv, som gått själva. Det har jag aldrig varit med om förr. Men så till filmen då, var den sådär bra som hajpen påtalat? Både ja och nej. I ärlighetens namn fick jag det bekräftat att filmer där man bara svävar runt i rymden är ganska tråkiga. Och Sandra Bullock, huvudrollsinnehavaren (ja, visserligen inte så många karaktärer överlag), är fortfarande ingen favorit. Men attans att det faktiskt är den bästa filmen jag sett i 3D. Den och Life of Pi toppar minst sagt 3D-listan. Sjukt snyggt gjort, snygga effekter och kändes fullt realistiskt. Sedan är det klart att jag inte är något rymdsnille, men jag kände hur jag åkte fram och tillbaka däruppe i det svarta. Kanske inte hela tiden, men under större delen av den. Storyn känns också realistisk. Ja, kanske inte överlevandet, men i övrigt. Manuset ter sig emellanåt smått krystat, men är samtidigt fullt accepterat. Med stundom starkt levererade repliker. Och soundtracket, som till en början ter sig ganska intetsägande byggs upp och stärker mot slutet alla känslointryck. Rymden är en väldigt vacker plats, visuellt tacksam för 3D-ögats perspektiv. Detta kan jag förstå, i övrigt är hajpen mest bara en hajp. Avslutningsvis, två frågor. Kan man verkligen se jordens lampor däruppifrån? Nog för att det är effektfull och snyggt, men kan man det? Och hur snabbt rör sig egentligen jorden när det är natt ena sekunden, och dag den andra? JJJ