den som gör filmen

Någon kanske undrar varför jag inte favoriserar några regissörer. Jag gör ju det med filmer såväl som med skådespelare och kompositörer. Svaret är enkelt, men samtidigt diffust. Det finns regissörer vars stilar jag älskar. Sagolika verk utförda med genialisk rikedom. Men ofta är samtliga filmer i respektive arkiv inte fulländade. Små penseldrag som saknas för att tavlan ska bli komplett. Nyanser som hamnade där bakom, i skuggan. Det gör att favoritfilmerna ofta är skapade av olika regissörer. Inom olika genrer. Faktum kvarstår emellertid att intresset för specifika underverk är mer slående än andra. Mer taktfasta och trygga. Som gör mig mer intresserad av den ena än den andra. Kvaliteter som jag ser upp till och inspireras särskilt mycket av. Gudar att influera i mina drömmars paradis. Tillitsfullt följer jag dem med häpnad och letar successivt efter fler band, trådar att fästa mina krokar i. För de finns, ohja, de finns!

utan depp

Har ni sett trailern för nya filmen av Jean-Pierre Jeunet? Den med bland andra Helena Bonham Carter. Utan sin Burton. Och utan Johnny Depp. Verkar otroligt fin. Mysig. Sevärd tror jag!

noah

En av de filmer som ska komma nästa år är Noah. Den känns intressant på något vis. Många av oss känner väl kanske till den där berättelsen om Noah och båten, som räddade honom och världens djur när jorden översvämmades. Att Darren Aronofsky är den som står för regin gör att min nyfikenhet väcks än mer. Det Aronofsky rör vid brukar i princip alltid bli intressant. Obehagligt snyggt och träffsäkert tycks vara hans signum. Jag hoppas och tror starkt på att det här kommer att bli fint. Och se bara kostymen. Jag älskar potatissäcks-syndromet. Så nu väntar jag. Och längtar. Kanske kommer det en trailer snart?

mitt intresse är fångat

Jag har snappat upp en del trailers under sommaren, här är ett urval på kommande filmer som jag tycker verkar klart lovande. Något att peppa för och se fram emot nu när höstmörkret närmar sig.

Och den kanske mest lovande tv-serien.. Minsann.