onsdag 3 december 2014

ettor och nollor

Igår påbörjade jag AMC-serien: Halt and catch fire. Änsålänge har jag bara sett några avsnitt, men tycker att det hela ser mycket intressant ut. Så jag kommer att se klart den här första säsongen.

Serien fokuserar framför allt på tre, vitt skilda, karaktärer (varav en spelas av Lee Pace, aka alv i Tolkiens värld). Tillsammans försöker de tre ta fram den nya ideala datormaskinen. De är därför på jakt efter den perfekta koden, och den perfekta designen, för att lyckas med det. Att utforma det ultimata, och att hinna göra det före någon annan. Alltsammans utspelar sig på det ljuva (?) åttiotalet. Därför ryms även en del rätt snygg musik i soundtracket. Kan vara väl värd att spara ner till Spotify. Jag meddelar när en sådan lista finns tillgänglig.

tisdag 2 december 2014

två serier nära hjärtat

En av de serier som jag har kärat ner mig i under hösten är The Newsroom. En serie där man får följa en nyhetsredaktion och deras tv-sändningar. Och sådant som sker däremellan. Det är så synd att jag upptäckt den här serien så sent. Så synd att den redan är inne på sin sista säsongen. En säsong som dessutom bara består av sex avsnitt. Den förtjänar stora strålkastare. Och fler avsnitt. Jag gillar så många av karaktärerna, och flera av dem växer under seriens gång. Don och Sloan säger jag bara! Bara för att nämna två. Yes, shit. Det är underbart med en serie som behandlar ett ämne jag är intresserad av. Även om man inte får se supermycket av hur själva tv-sändningen går till. Men ändå. Till skillnad från vidriga sjukhusserier som bara får en att må dåligt. Eller ja, åtminstone om man heter Judith och är rädd för sjukvården. Läkare är ett folk man inte kan lita på. Diagnoser, en gissningslek.

En annan serie som smugit sig upp på min seriehimmel under hösten är Ripper Street. En fantastisk serie på många sätt. Det är otroligt vackert med kostymdramer, vilket gör att mitt intresse fångas redan där. Visserligen känner jag att kostymerna krockar mellan olika tider ibland. Men det gör inte så mycket, för allt är så himla snyggt ändå. Jag har mycket gott att säga om de tre huvudkaraktärerna som sammanstrålar i olika polisfall. Fall som utspelar sig strax efter Jack the Rippers vansinnesdåd. I staden, på platserna, där dåden ägde rum. Även om det här är en kriminalserie som många andra fastnar jag, som egentligen är ganska trött på den genren, ändå hårt. Ibland kan jag nästan känna mig nerslagen av fascination. Visst kan det påminna en hel del om senaste Sherlock-filmatiseringarna (de med Robert Downey Jr), men det tycker jag bara är en fördel. För jag gillar Sherlock.


Japp. Det var det. Kan säga att det är mycket fint soundtrack i de båda serierna. Men det är lite tjurigt, för de finns inte med på Spotify. Frånsett fantastiska intro-musiken då. Den kan du lyssna på.

måndag 1 december 2014

här har du mig igen

Nu var det otroligt länge sedan jag skrev här. Mycket har hänt på filmfronten, och jag har en mängd biofilmer som jag borde skriva och berätta om. Reflektera och spinna vidare på de tankemönster som väcktes när filmerna sågs. För ja, film är som bekant bäst på bio. Och därför vill jag förmedla mina tankar till dig. Jag ska försöka ta mig lite tid att sammanfatta de filmer jag sett under året, en gång för alla. Tipsa, inspirera, och diskutera. Så snart jag får tid och möjlighet.

Under tiden så mumsar jag på några glada tankar gällande mitt serienörderi. I ärlighetens namn är just serienörderi något som har växt sig allt starkare under det senaste året. Jag följer flera serier under veckorna. Och när jag inte gör det maratonplöjer jag någon av de serier som jag tycker att jag borde se. Och jag njuter. Oh så jag njuter.

Som bekant är jag även en sucker för soundtracken, vilket gör att många av de serier jag följer får en egen Spotify-lista. Särskilt de som bygger soundtracken på populärmusik, snarare än klassiska soundtracks med symfoniorkestrar. Mina listor till The Blacklist och Peaky Blinders är för tillfället favoriterna. Otroligt mycket snygg musik i dessa båda serier. Bra plattform för musiktips! Även listan med seriernas intro-melodier ligger mig varmt om hjärtat. Du hittar dem i soundtrackslistan nedan, till höger.

Nu är min tanke att varva biobesöken med tankar kring serier jag följer. Det kanske inte blir varje serie, inte varje vecka. Men regelbundenheten är en stark förhoppning. Jag vill bara sprida min kärlek för älskade rörliga tingestar. Och jag hoppas du vill följa med!

fredag 20 juni 2014

domaredagen


Så har första trailern för RDJ:s nya film The Judge kommit. Och jag blir oerhört nyfiken på det här. Ser lovande ut och jag ser fram emot att se mer. Jag kan väl visserligen inte göra någon hemlighet av att jag brukar tycka om det som Robert Downey Jr gör. Hur bra det blir denna gång? Ja det återstår att se. Det får framtiden utvisa. Men nog får jag erkänna att jag blir ganska förväntansfull.

onsdag 14 maj 2014

posh


Otroligt nyfiken på det här. Verkar vara en fascinerande berättelse. Kvaliteten återstår dock att se. Men oh vad jag tycks ha fastnat för den där Max Irons. Emellanåt lyser de vackraste av drag. Kan vara så att mitt hjärta smälter lite då.

lördag 22 mars 2014

the secret life of walter mitty

Jag har oerhörda svårigheter för Ben Stiller. Trots det valde jag att följa en vän till biografen, för en stunds lugn och för att vila mitt öga på snygga The Secret life of Walter Mitty (2/1). Erkännas bör att det här är något av det bästa Stiller gjort. Cred ska gå till den mannen, eftersom det i fallet Mitty även är han själv som agerat regissör. Frågan är dock vilken måttstock som ligger till grund i förhållande till annat som gjorts och hur det påverkar mitt ställningstagande; min åsikt om Stiller och hans faktiska begåvning. Den frågan kommer jag inte finna något svar på här. Som konstverk är de drömska vyerna dock sammanflätade i stilistiskt snygga konstruktioner. Visuella inramningar som fattar tag och som till och med överväldigar. Miljöresearcher som blomstrar. I övrigt? Utdragna, långdragna, svårdragna sekvenser. Känslan besitter fart då vi flyger fram på en long board. Då kunskapen i det faktiska trots allt står att finna. Kärnan för händelserna avspeglas i ett svagt och klichéartat faktum. Fruktansvärda och näsvisa nätdejtingsspindlar, bebisaktiga redaktörer och oförklarliga kartläggningar. Obskyra utkast som tillsammans ger förvirrade intryck, osmakliga bihang som fastnar på min näthinna. Innehållsrikt är fattigt, och det mest intresseväckande är troligtvis Sean Penn. Vagt synlig i något bortanför det pretentiösa. Det som faller utanför det bottenlösa. Några få tankar må väckas, må fördjupas i ett vidvinkelperspektiv. Men ack vad Stiller förblir i mitt universums mörka vrå. Ett visuellt skådespel faller för landet lagom. Och erkännas bör, det här är ett fruktansvärt dåligt slut på en lagom fin berättelse. JJJ