Tanken har slagit mig att jag någon gång skulle vilja testa på att bli kompositör. Likt de förebilder som alltid spelar så vackert för mig. Hör. Häpna. Nå. Varför inte? Idag behövs det varken noter eller instrument för att skapa musik. Bara det finns en dator till hands så kan drömmar bli verklighet. Och det har ju faktiskt jag. En dator alltså. Att den kanske inte är gjord för sådana här viktiga ändamål är en helt annan sak.
Musik för mig är inspiration. En längtan att utveckla förmågor. Att ta stigen som leder till skogen. Molnen. Stormen. Där jag kan leta mig in i stora ekande rum. Låta väggarna fyllas av mönster och målningar. Sagolika berättelser som växer sig stora. Större. Så att även du, min vän, kan inspireras. Av känslan. Förtrollningen. Budskapet. Berättelsen. Verklighetens sanningar.
Faktum kvarstår att en film får liv genom sin musik. Lyfter. Flyger. Medan tystnad, den totala tystnaden, blir ett tomt skal. Ett material att falla tillbaka på. Det ordlösa inre som kräver koncentrerad perfektion för att kunna berätta samma historia. Tystnad är effektfull. Men den klarar sig inte själv. Inte som musiken. Röster behöver heller inte vara det måste som får filmen att effektfullt fladdra i skyn. Röster kan blekna, försvinna, drunkna. Dunkla ord. I denna djupa tystnad falnar förståelsen. Berättelsen. Berättandet. Tomrummen som frammanas. Mellanrum i vilka vi inte förstår berättelsens kärna. Budskapet. Kravlösa toner kan då sätta ord på känslan. Orden som tar vid när orden inte längre får liv. Det signum där allt talar.
Det sägs att jag är musikalisk. Därför ska jag nog en dag försöka bygga mig en liten koja i himlens hörn. En dag. Mellan himlavalven, musik och film. Det är kanske där man blir kreativ, lycklig. Fluffiga sköra moln. Flödande kreativitet. Forsande eufori. Ja.
Självklart får du följa med mig och se Fassbenderfilmerna! Får hålla koll på när de har premiär.
SvaraRadera